Strejk på Systemet

– En rörelse av människor sprider sig över Sverige, säger Gunnar som jobbar på Mars och räcker över kikaren till kompisen Sten.

– Låt mig se, där brukar det alltid vara lugnt och stilla. I Dalarna har de börjat med midsommarstången, säger Sten och reser sig upp.

– Köerna, ser du bilköerna på väg mot Norge och Tyskland?

– Varför lämnar de Sverige?

Gunnar sätter åter kikaren för ögonen och tittar ner mot Klarabergsgatan i Stockholm. Utanför systemet kryllar det av folk. Här behövs fokus, tänker han. Justerar ljud och bild i kikaren och dyker ner i folkmassan.

****

Människor med sommarklänningar, blandade med ljusa jeans och t-shirtar kommer upp från tunnelbanan med raska steg. Tvärstopp framför systemet. Utanför står strejkvakter i shorts med stora plakat. ”Strejk på grund av för tungt jobb”, står det med gröna bokstäver.

En man med stor ölmage och tunt hår puffar undan ett ungt par, trycker sig fram till strejkvakten. Slänger ut armen, skakar honom och orden kommer.

– Det här … är inte sant, tre dagar… före midsommar.

Killen sträcker på sig och höjer plakatet ännu högre upp i luften.

– Det här är vårt vapen, säger han.

– Använd det någon annanstans. Nubben till sillen är en tradition.

En dam får en armbåge i sin yviga byst, hon tar några steg åt sidan och får ett par kraftiga armar om midjan. Stå still, viskar mannen i hennes öra, ska vi ha någon chans i den här trängseln får vi gå samman. En bil kör förbi på gatan och en röst ekar ur mikrofonen. Systemet strejkar. Kvinnan känner hur det knyter sig i bröstet och utbrister.

– Jag får besök från Tyskland och USA. Vi ska fira svensk midsommar ihop för första gången. Det här är värre än regn.

En ung kille, med en blå T-shirt som det står IOGT på, sträcker på huvudet för att synas över det böljande havet.

– Lägg av! Det här blir den bästa midsommarafton vi har haft i Sverige.

– Du hör inte till oss, säger kvinnan och tar fram mobilen.

Mobilerna trycks mot örat och signalerna sprider sig över Sverige. En mobil ringer, tio mobiler ringer. Hela Sverige ringer. Sanningens ögonblick, alla systembolag är stängda.

På mindre än en timme stänger kontoren, skolorna stänger för dagen, restaurang och verkstäder är tomma på människor. Läkarna och sjuksköterskorna tar långa fikapauser på akuten. Kvinnojouren tar ledigt. Utanför bensinmackarna ringlar sig köerna flera kilometer. Killen på macken tar betalt för bensin och korv, hårtestarna hänger blöta ner i pannan. Köerna i Värmland är sega när bilarna kör mot Norge. Stockholmarna kommer en bit på väg, när de närmar sig södra Sverige, känns det som tuggummi.

En man vevar ner rutan och torkar svetten i pannan. Ungarna kivas i baksätet om vilken CD de ska lyssna på. Frun sitter tyst bredvid med en mun som liknar ett klädstreck. Till slut kan hon inte hålla tyst längre.

– Tänk om det är strejk i Tyskland också, säger hon.

– Det finns inga systembolag i Tyskland, väser han till svar och tutar på snigeln framför honom.

Utanför riksdagen vimlar det av skalbaggar. Tomater viner i luften och ett par har fått tag på ägg som smashar ner på riksdagstrappan. Statsministern smyger upp dörren, sedan öppnar sig dörren helt och tar emot klagovisorna. Statsministerns röst hörs genom sorlet.

– Jag kontaktar VD för Systembolaget. En lösning finns på alla problem. Vad som händer visar sig.

TV sänder ut nyheter hela dagen om strejken. Hur går det? När öppnar de igen? Systemet är i dödläge. Ingen reaktion mellan parterna. Portarna förblir stängda.