Sommarlovssaga

Sommarlov. Den blomstertid var sjungen, kyrkporten uppslagen till friheten och hela världen låg öppen. Solen sken och i träden drog den allra svagaste vind. Det var helt enkelt sommar.

I den stora, men tråkiga lägenheten, i den lika stora och tråkiga stan, gick mamma och samlade ihop tvättade och strukna kläder, buntade ihop lakan, täcken och kuddar med band, packade resväskorna, för i morgon skulle det komma en bil och hämta alla. De skulle på landet. Barnen stojade kring henne och hjälpte inte till det minsta, men hon brydde sig inte eftersom hon också var lite upprymd av den kommande semestern. Gudarna skulle veta att hon behövde semester. Att vara ensamstående mamma med tre döttrar betydde mest slit, men också glädje förstås. Hon gick över grejorna en sista gång.

Nu var det bara maten som skulle packas på morgonen.

Gertie, den äldsta, fjorton år fyllda, fick alltid ta hand om sina småsyskon. Ibland passade det inte henne alls, som nu till exempel. Nu ville hon bara ligga på sängen och läsa en spännande bok men det gick absolut inte eftersom mamma packade och inte ville bli störd och Biggan, som egentligen hette Birgitta och var sex år och Maggan – Margareta – fyra år, krävde att hon skulle berätta en saga för dem. Krävde var vad de gjorde. Gertie funderade. Hon skulle minsann berätta en spökhistoria för dem så att de blev så skraja att de kröp under täcket och inte vågade sig fram förrän i morgon bitti...

– Hör här, sa hon, och syskonen satt där i sängen med stora ögon och öron, fyllda av förväntan, för de visste att storasyster, som ju gick i skolan och allt, kunde berätta spännande och roliga sagor.

Det var en gång en pojke, som skulle gå till sin mormor. Mormor bodde långt inne i skogen och pojken bodde i stan, precis som vi. Det fanns inga bilar eller spårvagnar och hans föräldrar var fattiga och hade inte råd att köpa en cykel till honom heller.

– Kunde han inte ta bussen då, frågade Biggan.

– Tyst med dig. Det fanns inga bussar heller fattar du väl. HAN FICK GÅ! Han MÅSTE GÅ genom den hemska, mörka skogen, fräste Gertie.

– Kunde inte mormor komma till han i stället, frågade Maggan.

– ALLTSÅ, vill ni att jag ska berätta en saga eller inte? skrek Gertie.

– Jo. Töserna nickade.

– Var då tysta, för annars gör jag det inte. De teg.

Innan han gick sa hans mamma till honom att när du kommer till mossen får du inte gå över den, utan måste gå runt, annars kan det hända hemska saker.

– Vad är en mosse, frågade töserna på en gång.

– En jätteblöt mark som man kan sjunka ner i och försvinna i, svarade Gertie och tänkte att fick hon inte berätta den här sagan i ett stycke, så var det inte roligt. Hon fick bara säga sådana ord som de förstod.

– Aha, en sjö sa Biggan.

– NEJ, mark och håll nu klaffen! skrek Gertie igen.

Mamma stack in huvudet genom dörren och undrade vad som stod på.

– Hon berättar en saga, sa Maggan.

– Aha, en saga, sa mamma. Kan du inte berätta lite tystare? sa hon och gick igen.

Alla tre tittade på varandra och fnissade.

– Fortsätt, sa Biggan.

Pojken fick en påse med mat och mjölk med sig, som han skulle ha om han blev hungrig. Det skulle ta flera timmar innan han var framme hos mormor. Han började gå och bara att komma ut ur stan tog minst en timme. Eftersom han inte var så gammal, bara sju år, hade han ju inte så långa ben. Rätt som det var fick han se en röd katt. Han tyckte om katter.