Sluta!
– Sluta! Du gör illa mig!Jag kan inte andas!
Tummarna trycks hårdare mot mitt struphuvud.
Tårarna föll.
– Jag orkar inte mer! Sluta!
Hårdare och hårdare trycks händerna mot min hals.
– Hjälp! Sluta! Jag vill inte mer!
Vilt sparkade jag med mina ben i luften.
Livet flimrade framför mina ögon.
– SLUTA!
Jag släppte min hals och och tog ett djupt andetag.
Tummarna trycks hårdare mot mitt struphuvud.
Tårarna föll.
– Jag orkar inte mer! Sluta!
Hårdare och hårdare trycks händerna mot min hals.
– Hjälp! Sluta! Jag vill inte mer!
Vilt sparkade jag med mina ben i luften.
Livet flimrade framför mina ögon.
– SLUTA!
Jag släppte min hals och och tog ett djupt andetag.
© Tobias Myrbakk
486 st. Har läst texten
Kommentarer
Skrev den här texten när jag hade en otrolig skrivblockering till en novell jag höll på att skriva.
det är en bra dikt om ett förhållande
mellan objekt och subjekt.Du riktar blicken mot en "monoteistisk" aspekt.
RSS-flöde för kommentarer på denna post