Parkerad tant

PLATS: Innerstan

TIDPUNKT: Fredagskväll, någon timme före stängningsdags. Rusningstid - rörigt och stressigt.

SINNESSTÄMNING: Se tidpunkt.

HÄNDELSEFÖRLOPP: Jagad av klockan jagade vi runt torget på jakt efter en ledig P-plats. Jakten följdes med spänt intresse av en P-vakt, som med orderblocket i hand vädrade affärer. Plötsligt såg jag en till synes ledig P-ficka och svängde in. Först då blev jag varse att det stod en kvinna bredbent mitt i P-rutan. Trots ett taktfullt väntande några sekunder framför henne, stod hon ändå kvar. Jag sänkte ner rutan och undrade vad som stod på och fick då klart för mig att det var hon som stod på sig. P-rutan var deras, hennes man var inne i tobaksaffären därborta - hon viftade till med armen så att handväskan föll till marken. Medan hon plockade upp sin väska, fortsatte hon att informera mig om deras förehavanden. Paret hade just stannat utanför affären när hon hade observerat att det blev en parkeringsruta ledig. Eftersom maken "bara" skulle in och handla en kvällstidning, skulle det gå fort och sedan skulle han komma med deras bil,

– Det är den där blå Volvon utanför affären därborta och nu ska vi parkera här, så det så. Vi har många ärenden att uträtta, så det så. Och vi såg den först!

JAG FÖRKLARADE för henne att jag fann situationen något märklig och att jag var fullt medveten om att majoriteten inte alltid har rätt. Men onekligen förhöll det sig så att de flesta män parkerade bilen och tog med sig sina fruar till affären och inte tvärtom. Det hjälpte inte, hon framhärdade i att stå kvar med motiveringen

– Min man blir inte glad om jag flyttar på mig för vi ska parkera här, så det så. Det är ju så ont om platser här. Vi var först, så det så.

Då jag framhöll för henne att mitt omedelbara intresse inte var att glädja hennes man utan att parkera min bil, knyckte hon bara på nacken och visade tydligt att konversationen för hennes del var avslutad. Hon plockade lite i handväskan, stängde igen den innan hon rättade till remmen och slängde med militärisk disciplin upp väskan på axeln. Likheten med en vaktpost som gör "på axel gevär" var lika slående som den position hon sedan intog.

I DETTA intressanta läge dök den lurpassande P-vakten upp. När han fått situationen klar för sig, sa han skrattande och med glimten i ögat till kvinnan,

– Om ni inte flyttar er så måste ni stoppa pengar i automaten annars lappar jag er för ni står ju på rött.

Inför denna uppmaning från en uniformerad tjänsteman studsade kvinnan till, övergav sin vaktposition och avlägsnade sig halvspringande mot tobaksaffären och den blå Volvon.

Jag parkerade. När jag skulle lämna bilen kom "den bortsprungna" kvinnans man hastande mot mig med en för hans kroppshydda ansenlig fart. Han ville ha mig som vittne.

– Vittne till vad? frågade jag oförstående.

Jo till att P-vakten hade hotat hans fru med orden “om ni inte flyttar er så måste ni stoppa pengar i automaten annars lappar jag till er så att ni ser rött”?! Då jag av förklarliga skäl inte kunde bekräfta detta, uppstod en livlig diskussion varunder P-vakten tillkallades och vi försökte förklara hur orden verkligen fallit. Diskussionen tog ett snabbt slut när P-vakten plötsligt förklarade att nu hade han inte tid längre.

– Plikten kallar, för där borta vid tobaksaffären står en blå Volvo parkerad trots rådande P-förbud.

Det uppretade parets sinne för ekonomi tog då överhand och de rusade iväg för att förekomma P-vakten.

© Lennart Björk720 st. Har läst texten