PANTOMIM

därför tycker jag om honom

som med ena örat tryckt

mot luften lyssnar hur vattnet

formar floden och våldsamt

söker vägen under den imaginära

 

bron där han står lutad i timmar

över det osynliga broräcket

och när han hoppar ner att dö

i vågorna hörs applåder

 

fast det är redan natt

och ingen finns i gatuhörnet

 

© Alicja Lappalainen

386 st. Har läst texten