Omstart

del 3

Väl hemma igen gick Helga omkring som en fåne. Småleende och smågnolande. Nog var det tur att hon var helt ensam. När den mest akuta trånaden lagt sig började den grå vardagen installera sig igen. Vardagssysslorna utfördes med en ny glädje och tangenternas ljud smattrade på som aldrig förr. Aldrig tidigare hade det varit så lätt att forma meningar av alla ord hon hade inom sig. Det enda som kunde få stopp på skrivandet var hunger och toalettbesök. Givetvis föll hon ihop som en trasdocka när natten infann sig.

Plötsligt bröts tystnaden av en gäll telefonsignal.

– Ja det är Helga, svarade hon med luren fastklämd mot axeln och med fingrarna dansande över tangentbordet. Tills hon hörde...

– Hej, det är Lasse. Hur har du det i skogen?

– Åh...hej är det du? Skrivandet upphörde och hon tog ett stadigt tag om luren.

– Stör jag?

– Nej, nej inte alls. Kul att höra från dig.

– Har du över någon tid så att du kan bjuda en kaffesugen man på en kopp?

– Självklart, när vill du komma?

– Hela tiden, men vad säger du om i morgon eftermiddag? Jag har två friskift nu.

– Visst, kom du bara. Tror du att du kan köpa med lite mjölk och en ostbit?

– Klart jag kan, då ses vi efter lunch i morgon. Sköt om dig till dess.

Helga la försiktigt ner luren och kände på sina blossande kinder. Satt en lång stund och stirrade tomt framför sig innan hon flög upp och satte fart.

Dammsugaren åkte fram i ett huj. Kläderna som av någon anledning hamnat överallt, plockades ihop och bars ut i tvättstugan. En snabb inventering i frysboxen. En kalvstek bars in.

Sängen renbäddades och gästrummet fick en översyn, om han nu ville stanna över. Helga var lika nervös som en ung tonåring som hade sin första träff. Gång på gång stannade hon upp och kramade sig själv, samtidigt som hon fnissade lite. Vilken tossa hon var.

Skrivandet fick anstå. Hon kunde inte koncentrera sig på det just nu. Hon bytte till morgonrock och gick ut för att ta ett långt och skönt bad. Det var inte så ofta som hon unnade sig det eftersom det gick så mycket ved för att värma allt vatten. Men nu kände hon att det var precis vad som tarvades. Ett skönt skumbad och den sjuarmade kandelabern som enda ljuskälla.

Morgonsolen väckte Helga tidigt. Eftersom hon bestämt sig för en skrivfri dag, låg hon lyxigt kvar i sängvärmen och längtade att dagen skulle börja. Tänkte på Lasse som snart skulle komma. Glädjen inom henne visste ingen gräns, trots att hon försökte besinna sig.

Smågnolande åt hon frukost samtidigt som hon förberedde lunchen. Risken var stor att hon inte skulle fungera särskilt rationellt med Lasse i köket.

Så hörde hon en bil som närmade sig och rusade fram till fönstret. Hjälp kom han redan! Hon störtade till hallspegeln, såg hjälplöst hur håret stod som en sky runt hennes blossande kinder, fräknarna syntes knappt. Med bultande hjärta öppnade hon dörren och försökte låta bli att darra på rösten.

– Men hej, kommer du redan? Jag har nästan nyss stigit upp! Kom in! Helga kunde ha strypt sig själv, gud så töntig hon lät.

– Förlåt, men jag vaknade så tidigt och tänkte...går det bra, eller? Lasse stod kvar vid bilen och när Helga insåg att han lät lika fånig som hon, och att han var lika nervös, så skrattade hon och gick emot honom.

– Välkommen, jag har längtat efter dig. Lite försiktigt gav hon honom en kram och han besvarade den kraftfullt.

– Jag har också längtat det var ju därför jag kommer så tidigt.