KON

En tidig morgon, i en grönskande dal

vaknade tuppen, gäspade och gal.

Hönsen sprang och gömde alla äggen

och en tjur spanade vid syrenhäggen.

Kofröken reste sig upp ur sängen

gick iväg och betade på ängen.

Landskapet andades frid och fröjd

men kofröken, hon var inte nöjd.

– Flugorna på landet är inte schyssta.

De kunde ta och surra mera tysta.

– Varför ska jag här trampa och beta?

Här finns inget värt att leta.

– Jag vill hålla i någons hand

hitta en man och bygga ett kärleksband,

muttrade kon

med en syrlig ton.

Tjuren kom springande med blommor mellan sina tänder.

– Tyvärr, sa den, - jag har inga händer.

Blommorna la han bredvid, kofrökens nos,

prästkragar och en liten röd ros.

– Om du skulle önska, kan vi bli två

och tillsammans genom livet gå,

framförde tjuren och såg stilig ut

och kofröken svarade. – Jo, absolut.

© Marja-Liisa Koski