Ficktjuvar, se upp!

Polisstationen ligger bakom hörnet. Tar en kölapp och sätter mig ner och väntar. Min tur. Tar ett djupt andetag och går in genom dörren. Polismannen sätter ett papper i skrivmaskinen och jag berättar.

Det finns ficktjuvar överallt. Det bara vimlar av dem. De börjar komma i södra Europa samtidigt med de första flugorna. Tjuvarna sprider sig söderifrån, upp i mellersta Europa och till Sverige. De gör sällskap med flugorna och slår sig ner. Utforskar omgivningen. Sedan bildar de små grupper, för att vara säkra på bytet. Jag kommer i deras väg varje vår. Nu gör jag uppror. Inga mer försvunna plånböcker.

Jag sitter på tåget från Malaga till Fuengirola. Semester i två veckor. Härligt, det har jag drömt om hela vintern. Har tre olika väskor och handväska att hålla reda på. Stationen där jag skall kliva av närmar sig. Jag jobbar febrilt med att få väskorna runt armar och hals. Det här ska gå. Ett steg och jag är av tåget. Väskorna dimper ner på plattformen. Min väninna som möter mig tar en väska. Jag halvspringer efter medan armarna blir tyngre och tyngre.

Inne i lägenheten ställer jag handväskan på bordet. Vad nu? Blixlåset är vidöppet. Tittar i väskan. Hur mycket jag än tittar så finns inte plånboken. Euron, bankomatkort och körkort finns inte mer. Första dagen på semestern. Sjunker ner på en stol och gömmer ansiktet i händerna.

Det blir en tur till polisstationen i Fuengirola. Ett telefonsamtal till banken. Till slut kommer beskedet att pengarna kommer om några dagar. Det här ska inte knäcka mig. Ingen ficktjuv ska få mig på knä. På kvällen blir jag bjuden på en mexikansk restaurang. En sombrero pryder mitt huvud. Tortillan smakar sommar. Vinet sköljer bort den sura smaken i munnen från förmiddagens episod.

I Paris på väg till museet D´Orsay. Min vän och jag småpratar och faller in i den vida strömmen som är på väg mot museet. Turisterna är många och någon vinglar till och knuffar oss. Värmen gör oss svaga i benen. När vi kommer fram ställer vi oss i kön som börjar vid dörren. Skylten står framför kassan. Se upp för ficktjuvar! Flugorna surrar runt turisterna, färdiga att gå till anfall. Sticker ner handen i väskan. Ingen plånbok. Inte nu igen. Jag hänger med huvudet. Så börjar jag ruska huvudet fram och tillbaka. Kroppen mjuknar. Går in på museet och tittar ingående på målningarna.

Det blir en tur till polisstationen i Paris. Fyller i papper och ringer samtal. Det här börjar bli en vana. Efteråt tar vi en stor flaska vin och några Croque monsieur.

David sex år och jag är på väg till Djurgårdsshopen i Stockholm, för att köpa en djurgårdströja. Han bär påsen stolt efter ett bra köp. Vi köper en glass och går in på centralen. Hela hallen vimlar av folk. Alla i Stockholm plus flugor verkar vara på väg någonstans. Jag trycker väskan hårt mot kroppen. Uppfattar i ögonvrån tre killar som går på sidan om oss. Ficktjuvar, tanken flyger. Inte en gång till, aldrig.

I den ena handen har jag en matkasse. Svänger runt och dänger matkassen på killen som går tätt bakom mig. Killen till höger tar några steg mot mig. Då kommer en tant med rullator mot oss. Hon är två steg bort. Släpper rullatorn och den kommer rullandes mot killen. Han faller omkull.

– Vad ända in i... skriker killen.

En äldre herre med käpp ser sin chans och ger honom ett rapp. Jag höjer rösten och viftar med armarna. Folk stannar till. Går närmare de andra killarna och trycker in dem mot väggen. Killarna faller omkull. En man med väldig mage slänger sig ovanpå. Några yngre killar som går förbi kastar sig över och bildar hög. David hoppar upp på högen och skriker. Ficktjuvar!

Två väktare rusar fram och börjar slita i armar och ben. Ficktjuvarna förs åt sidan. Resten av högen ställer sig upp och drar lite i kläderna. Vi pratar alla på en gång om hur många ficktjuvar vi varit utsatta för. Nu gör vi en allians, uppsikt över väskor och plånböcker råder på alla platser.

– Kommer en ficktjuv i min väg så släpper jag rullatorn igen, säger damen.

– Jag har min käpp, fyller mannen i. Det är bättre att försvara sig än att sitta hemma och känna sig kränkt när plånboken är borta.

– Kommer flugorna för nära gör vi motstånd, säger jag. Vi har all rätt att vistas ute.

Tanter och gubbar nu tar vi strid för våra rättigheter. Vi rör oss fritt på alla platser. Ingen stänger in oss.

Polismannen tittar över skrivmaskinen.

– Är det allt?

 

 

1560 st. Har läst texten