Ett fotografi

Där, den vita runda formen

håller dig kvar

tapeten, solblekt liksom

ditt hår

bakom glasets spegel

lever du i mig

där följer du

min ensamma färd

På en vägg med solkig tapet

hänger du i din ram

tidens ljud från väggklockan

ljudet med sitt lugn, varskor tidens slut

Tapetens fläckar viskar till oss

som bäckens sorl från vår tid

kom, du som jag håller kär

leken fortsätter vid bergets fot

I dina ögon ser jag leendet där

bakom din mur av glas

du väntar på sällskap,

när rummet lägger sig

i kvällens mörker

© Jan Myrefelt