En sista gång!

Det var en gång. En mycket välkrattad sådan. Hennes fotriktiga skor lämnade knappt synbara, platta spår. Som vanligt hade hon sina nyttoskor på sig. Pjallerskorna stod övergivna längst in i garderoben. Hon kunde inte låta bli att le vid minnet av sin mors benämning på skor. Nyttoskor och Pjallerskor.

Idag tillät hon sig att gå sakta. Varför skulle hon hasta, denna sista dag?

Alltför många dagar hade hon skyndat på sin steg på den raka, krattade gången som ledde fram till Herrgården. Skyndat sig för att inte komma för sent till dagens sysslor. Skyndat sig för att behaga Herrn.

Men inte idag. Idag skulle hon bara säga adjö. Det skulle inte ta speciellt lång tid.

Hon skulle bara sträcka fram sin valkiga näve för att ta emot sin lön. Inte säga Tack, det skulle hon inte unna Gubbstrutten. Han skulle knappast säga det heller, fast han borde.

När hon kom fram till den ståtliga byggnaden gick hon rakt fram till stora porten. Idag skulle hon minsann inte gå in genom bakdörren. Hon lyfte på dörrkläppen och släppte den med en snärt ett par gånger. Ivrig att bli insläppt.

Herr Bengtsson öppnade och visade öppet sin förvåning.

– Fröken Märta, vad i all sin dar! Han steg åt sidan och stängde sin gapande trut.

– Är Gubbstrutten på sitt rum? Utan att vänta på svar, stegade hon förbi honom och gick uppför paradtrappan. Såg med glädje att den skulle behöva dammsugas.  En underbar känsla spreds i hennes kropp eftersom det inte skulle göras av henne.

– Snälla Fröken Märta, Herrn läser morgontidningen och vill nog inte bli störd.

– Detta kommer inte att ta lång stund.

Hon knackade på och klev in utan att vänta på svar. Gick fram och framförde sitt ärende, utan att darra på rösten.

– Jag kommer för att hämta min slutlön.

– Va, slutlön? Va falls? Gubbstrutten sänkte tidningen och bligade på henne över glasögonen.

– Idag är det min sista dag och jag tänker bara hämta mina personliga saker och min slutlön.

– Herre Gud människa, Ni kan inte bara sluta så här utan vidare!

– Jag lämnade in mitt avsked för trettio dagar sedan och det borde väl räcka för att hinna räkna ut min slutlön?

– Men jag har inte hunnit anställa någon ersättare för Fröken Märta, så ni får allt fortsätta till dess. Han lyfte tidningen.

386 st. Har läst texten