Brukat blomster

Blomman och jag, jag blomman och han, vad har vi gemensamt? Idoghet? Nja, han gör väl inte så många knop nuförtiden, men tidigare stämde det rätt väl. Nyttig, jag blomman är nyttig och det är väl med nyttigheten som med idogheten, han var det nog en gång i tiden.

Numera ägnar han sig mer åt lättja och har det allmänt bra skulle jag tro. Medan jag står här tillsammans med mängder av likar. För det mänskliga ögat är jag bara en i mängden, medan jag egentligen är en individ och känner alla mina grannar och visst är vi olika.

Ska jag, blomman, vara helt ärlig så behöver jag inte honom; nej inte ett dugg. Han är mig helt likgiltig och egentligen har han inte ett fördelaktigt utseende heller. Annat är det med oss där vi står i tusental, i miljoner och lyser med vår himmelsblåa färg. Vackrare fält får man leta efter. Kanske för länge sedan då det odlades vallmo hade vi en konkurrent i skönhet.

Han brukar oss och så gör hans hustru, fast på var sitt sätt. Han oljan från oljelin och hon spånadslin som behandlats till garn.

 

© Jarl Jönsson

 

855 st. Har läst texten