Batteriet strejkar!

– Bilen la av igår, säger John medan han tar fram kaffekopparna.

– La av, vad menar du? Emma rycker till och vänder sig mot honom.

– Det kan vara batteriet, säger John.

– Idag är det söndag och vi har inte ringt efter taxi. Jag måste komma fram i tid.

Emma känner ett tryck över bröstet. Hon sväljer hårt och säger inget mer. Kaffekoppen har hon i ena handen och går in i sovrummet. Hon tar fram flygbiljetterna. Senaste incheckning kl. 06.00 står det på biljetten. Emma tar upp hårborsten som ligger vid spegeln och drar den genom det bruna håret. I går kväll var allt packat och klart. Biljetterna och passet ligger säkert i handväskan. Endast färden till Arlanda återstår, sedan sitter hon på planet till Malaga. Väninnan möter henne på flygplatsen när hon landar. Två veckor med sol, lata dagar, utflykter och spansk paella väntar.

John och Emma plockar snabbt ihop koppar och tallrikar, ställer in smöret i kylen. Väskorna står i hallen. De tar tag i väskorna, går ut genom dörren och låser. Emma ställer sig utanför porten.

– Jag går och försöker starta bilen, säger John.

Han går mot garaget som ligger en bit ifrån huset.

– Kom tillbaka, säger Emma och tittar på sina väskor.

Det är fortfarande lite skumt ute. Lyktorna sprider sitt sken på gångvägarna och framför huset. Emma känner sig tom. Ingen tanke korsar henne. Hon tittar först rakt fram, sedan vänder hon blicken mot garaget. Om jag tittar dit kanske jag får se några ljuslyktor, tänker hon. Då är bilen på väg.

Strålkastarna lyser genom garaget. Några minuter senare kommer ljus som blir starkare och starkare bakom hörnan. Bilen kör fram till porten.

– Skynda dig jag kan inte stanna motorn, ropar John.

Hon slänger in väskorna i bakluckan och så börjar färden mot Arlanda. John kör upp på E4an norrut. Det är lite vått på vägbanan. Några enstaka bilar kör förbi dem och är på väg mot sina mål. John sätter på radion och några lugna låtar som passar för morgontrötta sprider sig i bilen. Emma lutar sig bakåt i sätet och kroppen känns avslappnad och lugn. Det här kommer att gå bra, tänker hon.

Bilen flyter fram. Då känner Emma ett väldigt tryck. Vad nu? Har hon glömt att gå på toaletten före resan. Det kan inte vara möjligt. Så här brukar det aldrig trycka på. John kör bilen smidigt och de kommer ut på vägen mot Uppsala. Trycket bara ökar i Emma. Hon säger med svag röst:

– Jag måste av och kissa.

– Det går inte, vi kan inte stanna bilen, stönar John.

– Jag måste, skriker Emma. Hon känner krisen närma sig.

John kör in mot kanten och tvärstannar. Bilen tystnar.

Emma försvinner bakom en buske och kommer tillbaka efter en liten stund. Hon hoppar in i framsätet och säger.

– Klart, nu kör vi.

– Vad skulle du av att göra? Nu startar inte bilen!

– Du kunde ha fixat batteriet tidigare, du visste ju att jag reser i dag!

– Vi har knappt en halvtimme på oss till utrikesterminalen! Kunde du inte ha kissat innan vi for?

– Varför stängde du av motorn?

Emma är högröd i ansiktet och stöter fram orden. Ska nu hennes efterlängtade semester bli inställd. Det får bara inte ske. På något sätt ska hon till Arlanda. Hon biter ihop tänderna och tittar rakt fram.

John suckar djupt. Stänger bildörren och börjar gå fram och tillbaka på vägen. Några bilar kör förbi. Det kommer en grön Volvo som är på väg fram. Plötsligt går John ut i vägbanan och viftar med båda händerna. Ingenting händer, bilen kör förbi. När nästa bil dyker upp, stiger John ut igen och viftar ännu mera. En Ford stannar. Två killar sitter i bilen. De vevar ner sidorutan och John sticker in sitt huvud.

Bildörren går upp på Forden.