Assistans i vinternatten

Det var dagen före julafton och jag satt som vanligt vid ett fönsterbord på stadens hotell, med mitt kollegieblock och en kaffekopp framför mig. Jag brukade ofta finna inspiration till mitt skrivande bara genom att iaktta folk som passerade på gatan utanför. Men den senaste tiden hade jag inte lyckats få ett enda ord på pränt. Bläcket i min reservoarpenna tycktes ha koagulerat och idébanken verkade farligt nära en konkurs.

Just när jag bestämt mig för att ge upp och gå hem, kom en äldre man fram till mitt bord och frågade om han fick slå sig ner. Han såg inte mycket ut för världen, klädd i en nött gammal manchesterkavaj och med de runda glasögonen längst ut på nästippen. Det yviga skägget var vildvuxet och tovigt och hans kroppshydda präglades av en kraftig rondör.
 
Mannen ställde ner sin kaffekopp och satte sig mitt emot mig. Han tittade först på mig och sedan på mitt block.

– Jag vill inte verka nyfiken, men jag kan inte undgå att se att du skriver.

– Ja, jag brukar ofta sitta här och skriva. Det är avkopplande och jag brukar ofta få nya idéer medan jag dricker mitt kaffe.

– Men idag går det inte så bra, eller hur?

– Nej, man kan väl säga att jag drabbats av idétorka.

– Vad är det du skriver om?

– Tja, för att uttrycka det kort och koncist, sitter jag och skriver små anekdoter om Tomten.

– Anekdoter om Tomten? Menar du sagor?

– Nja, snarare skrönor eller rövarhistorier.

– Kan du inte läsa ett stycke för mig? Det vore intressant och jag har inte någon brådska.
 
Jag bläddrade tillbaka till första sidan, harklade mig och började läsa högt:
 
”En dag när Tomten satt i köket och slog in julklappar, kastade han plötsligt ett öga genom fönstret. Detta öga råkade av en händelse träffa Tomtemor, som intet ont anande promenerade förbi på gatan utanför. Tomten blev förskräckt och rusade ut för att hjälpa den stackars kvinnan och reda ut den penibla situationen. Båda två blev i samma stund så upp över öronen förälskade, att det inte dröjde länge innan de vandrade till altaret. Händelsen ledde så småningom till att uttrycket ”kärlek vid första ögonkastet” myntades.”
 
Den gamle tittade underligt på mig medan jag gjorde en paus och tog en klunk av kaffet, som vid det här laget hade kallnat helt och hållet. Jag fortsatte att läsa ur mina anteckningar:
 
”När Tomtemor blivit utskriven från sjukhuset, flyttade hon och Tomten in i en lägenhet på Nordpolen. Då sovrummet inretts, blev det kärlek på första överkastet, vilket sedermera ledde fram till dagens relativt stora bestånd av nissar.”
 
Mannen log mot mig och tittade upp över glasögonen.

– Det är underhållande, men det ligger inte så mycket sanning i det du skriver. Jag tror inte riktigt att det gick till på det där sättet. Men fortsätt berätta, jag är nyfiken på vad som hände sedan!
 
”Efter bröllopet inledde Tomten arbetet med att färdigställa stallet. Efter en tid var bygget färdigt och renarna på plats i sina spiltor. Tomten kände sig nöjd och visslade en julsång medan han utfodrade djuren. Tomtemors häst fick sin havre serverad ur en hink medan renarna fick äta ur en renspann.”
 
Jag hoppade över några sidor med överkorsade stycken och ofullbordade meningar och hamnade till sist vid slutet:
 
”Hur Tomten sedan lärde renarna flyga är en helt annan historia. Förmodligen rör det sig om renmanipulation eller bara ren flax.”
 
– Om du går och hämtar mer kaffe åt oss, tror jag nog vi skall kunna få fason på din berättelse. Jag har en del tankar som skulle kunna passa i sammanhanget.
 
Jag fyllde på kaffe, bläddrade fram till en tom sida i blocket och började anteckna. Det visade sig att den gamle hade en outsinlig källa att ösa ur, med märkbart detaljrika och fantasifulla episoder ur Tomtens vardagsliv. En mängd frågor började dyka upp i mitt huvud.

1414 st. Har läst texten