Haiti. En ofattbar mardröm. Försöker tänka mig in i situationen; att ligga pressad mot underlaget med ett hus vilande mot rygg och ben. Att känna knivhugg av smärta genom kroppen. Marken välver sig under en igen. Nu pressas också huvudet ner .Nära rasar det ner. Damm fyller luftvägarna och kakar sig i tårarna på mina kinder. Någon jämrar sig nära intill. Är det min syster? Gud, gör att det inte är min syster! Medvetandet kommer och går, välkända ansikten av levande och döda passerar innanför ögonlocken. Hör röster nära, skrik och gråt, någon säger "det går inte, det är för mycket". Försöker ropa, men ingen röst kommer. Vatten! Tappar all tidsuppfattning. Ljuset i den smala springan lyser och slocknar. Glider längre och längre bort. Känner ingen smärta längre. Känner inte rygg och ben överhuvudtaget. Blir till slut borta. Utan återkomst.

Detta kan jag med möda föreställa mig. Men att de som till slut blir levande framgrävda sedan dör ändå i smärta, hunger och törst, utan att bli omhändertagna, försvunna i den anonyma massan av skadade och döda kroppar! Det är det mest fasansfulla.Och barnen, barnen!

Kommentarer (1)

 

Jag kan se högdragen ut, sa en kompis. Det är säkert därför som en del busschaufförer vägrar hjälpa mig  lyfta upp cykeln till stället som är i ögonhöjd. Tror hon. Jag bör bli mer hjälplös, mer inställsam, mer självutplånande. Gulligare på alla sätt. Anser hon. Mer ödmjuk för att slippa bli förödmjukad . På  tanters vis sen långliga tider. När man nu inte längre kan bedåra eller ta plats. Inser jag.

Kul !

Högdragen. Inte dragen som hög i drogad, utan dragen i höjden. Med huvudet bland molnen. Frånvarande, kort sagt. Kortsynt, närsynt, ser inget på nära håll, bara långt, långt borta. Eller inuti. Eller inte alls. Kan nog stämma.

Kommentarer (5)

Vad tycker ni alla om den underliga, tragiska historien? Aldrig kan jag tro att en läkare avsiktligt förkortar ett barns liv, däremot dämpar ett fruktansvärt lidande hos ett döende barn. Om det förkortar barnets liv ,ett liv som ändå oundvikligt kommer att släckas, med en längre eller kortare stund ? Som förälder skulle jag föredra det framför ett meningslöst lidande. Eller? Kan föräldrarnas anmälan av läkarna bero på en sorgereaktion som gått snett?

Kommentarer (1)

 

Är det någon som är intresserad av fallet Joseph Fritzl?

 

Man frågar sig; hur är det möjligt? Astrid Linde´n i Nerikes Allehanda  anser i " Sett i TV"  d. 27/3  att programmet om honom i 4:an inte hjälper en att begripa eller bearbeta det obegripliga. Jag håller inte med! Viktiga uppgifter kom fram som kan ge en förklaring till hur denna intelligenta psykopat kom till.

Hans pappa beskrevs av mamman som ett uselt kräk som hon slängde ut. Frågor väcks:

     Han växte upp utan manlig förebild. Vilken följd gav det?

     Identifierade han sig med den "usla" fadersbilden han fick av mamman?

      Levde han i skräck att bli bortstött, som fadern blev?

       Genetiskt arv från endera/båda föräldrarna?

Mamman beskrivs utifrån som fattig, tillbakadragen, alltid svartklädd. Andra beskriver en sträng, krävande och dominerande mamma som misshandlade Fritzl.

       Hård och kärlekslös uppfostran? Ingavs han känslan att han var dålig som fadern och därför måste straffas? 

Själv beskriver Fritzl sig som "den ende mannen i familjen" under barndomen och på fråga om han kände sig attraherad av sin mamma svarar han ungefär att det kanske han gjorde. En normal man skulle neka häftigt; blotta ide´n är så förbjuden att den inte dyker upp i mevetandet en gång.

Han dök upp i skolan för första gången två år efter alla andra, såvitt man vet. Man undrar:

        Utsatte modern honom för incest?

         Behöll hon "sin lille man" för sig själv och isolerade dem båda ?

Varför erkände han till slut?  Min gissning:  Kände han lättnad över att äntligen bli straffad för det han innerst inne ansåg sig vara, en usel man, son till en usel far? Som egentligen inte förtjänade bättre  än att bli misshandlad och utsatt för förakt och sexuella övergrepp som barn. Och som utsatte den familj han"ägde" för detsamma, för nu var det han som hade makten. Identifierad med den "makthavande" modern som han var.

Missförstå inte det jag skrivit! Att försöka förstå är sannerligen inte att acceptera eller förlåta.  Har du tankar eller känslor kring denne man och hans gärningar,  kommentera!  Även om du tycker att detta är svammel!

 

 

Kommentarer (5)