Noveller
3:e pris i novelltävlingen 2011: Patienten
- Detaljer
- Kategori: Noveller
- Publicerad torsdag, 31 mars 2011 10:45
- Skriven av Theresia Bengtsson
- Träffar: 402
Jag slog mig ner i stolen bakom skrivbordet när klockan precis passerat nio. Kvävde en ovälkommen gäspning, sträckte ut armarna ovanför min numera glesa, gråspräckliga hårväxt och kastade en modstulen blick ut genom fönstret. Bröstkorgen sjönk ihop en aning när jag betraktade min hopplösa utsikt. Mellan de neutrala gardinlängderna skymtade endast en grå bit av himlen över B-byggnadens tak. Jag inledde ögonblickligen ett inre, lågmält samtal med mig själv om huruvida regnet skulle falla eller om vi äntligen skulle få glädjas över ett mer utdraget uppehåll?
Frågan förblev hängande utan svar i den instängda luften. Det var sannerligen inte riktigt klokt det här! Den blaskiga nederbörden hade varit påstridig i över en vecka nu.
Jag drog upp axlarna så att ryggkotorna hamnade på rätt plats och lutade mig bekvämt tillbaka i den ergonomiska stolen. Egentligen kanske man hellre borde använda sig av termen fåtölj eftersom min sittplats faktiskt var utrustad med rekorderliga armstöd. Men det var, som så mycket annat, en ren smakfråga.
Nu var det verkligen hög tid för mig att koncentrera mig på mitt arbete. Jag samlade mig, vidgade porerna, blundade och masserade tinningarna med cirkulära och relativt hårda rörelser. För att hålla den dagliga huvudvärken borta så länge som möjligt in på timmarna så räckte det inte med att nudda huden med en fjärilslätt beröring inte. Min spänstiga kropp krävde ett kraftigt motstånd.
Dörren öppnades och jag ryckte instinktivt till. Människor var verkligen fräcka nuförtiden. Det var väl det minsta man kunde begära av någon att knacka på dörren, tänkte jag men behöll tanken för mig själv. Jag lät mannen installera sig i besöksstolen. Han var lång men alls inte kraftigt byggd. Han var snarare, om inte bräcklig, så iallafall lite magerlagd med en ordentlig mörk kalufs och något så ovanligt som ett frodigt skägg. De mörka ögonen var oförskämt pigga, rynkorna som markerade kinderna och den höga pannan gav mitt besök ett vänligt och klokt intryck. Men jag visste väl att man aldrig skulle låta sig förledas av en individs yttre drag och attribut.
Mannen sträckte fram sin hand och presenterade sig som Lennart Bergström. Jag sade mitt namn och torkade sedan diskret bort Bergströms handsvett på mina byxor.
Kommentarer
Theresia:-)
Jag gillar denna text mycket. Den har ett djup som lockar till vidare läsning. När man sakta men säkert börjar förstå vad det handlar om, vem som är vad (patient/läkare ), fascineras man av ditt sätt att skildra historien.
Bra jobbat!:-)
Jag anade inte alls att det var tvärtom i början. Kanske började det att gå upp "ett liljeholmens" när kaffet serverades...
Bra skrivet från början till slut.
Grattis!
Alicja:-)
Bra och fyndigt skrivet!
Bra berättat, Theresia och GRATTIS! // Lennart
”Vittnar om fantasifull insikt i ett psykiskt plågat sinne. Överraskande vändning och slut.”
RSS-flöde för kommentarer på denna post