Kortprosa

2:a pris i jultävlingen: Karins jul

Detaljer

Kategori: Kortprosa

Publicerad torsdag, 21 december 2006 11:00

Skriven av Katrina Mann

Träffar: 8801

Karins jul

Foto: Tuulikki Räisänen

”Hej, det var länge sen”. Karin ler mot den långe lastbilschauffören.

”Jag har varit runt i Europa, men nu ska jag hålla mej hemma. Det ska bli skönt med lite ledighet. Jag tar den här tidningen och en korv med bröd. Hur mycket blir det?”

”64:50 tack. Jaså, du har varit på långkörning. Är det mycket trafik nu före jul?”

”Jovars, det kan bli lite trångt. Men störst kör först, så jag klarar mej”. Chauffören skrattar bullrande och det bildas ett fint nätverk av skrattrynkor runt hans varma gråblå ögon.
”Så du är hemma över jul? Själv blir jag nog sittande framför TV:n. Min dotter kommer inte hem, hon ska jobba.” Karin suckar moloket.

”Sen morsan dog är inte julen så viktig. Jag tar det lugnt, kopplar bort motorbruset några dagar. God Jul.” Chauffören lyfter handen till en hälsning och går ut genom dörren med tidningen under armen. Det har runnit lite ketchup på utsidan av handen och ner i ärmlinningen, men det tycks han inte märka.
 

Karin står alldeles stilla bakom kassapparaten på macken. Om bara hennes dotter hade bott kvar i stan. Avundsjukan svider till vid tanken på väninnan Cilla och hennes ljuvliga tvillingbarnbarn.
 

Fem dagar före julafton ringer det på dörren till Karins lägenhet. Utanför står en tanig, striphårig flicka i 20-årsåldern. Tårar rinner nerför flickans kinder och hon är rödmosig i ansiktet.
 

”Jag står inte uuuut” hulkar flickan. Karin tar henne om axlarna och leder in henne i TV-rummet. Hon placerar flickan i soffan, hämtar en rulle hushållspapper och river av en bit. Flickan torkar tårarna och snyter sig ljudligt, tittar på Karin och börjar tjuta igen. Karin går ut i köket och sätter på tevatten. Hon dukar en bricka med muggar, tepåsar, socker och skedar. När vattenkokaren är klar häller hon upp det heta vattnet, går in i TV-rummet och ställer brickan på soffbordet. Flickan tittar upp med tårfyllda rödkantade ögon.

”Min pojkvän slängde ut mej för två veckor sen, jag har precis flyttat in i lägenheten ovanför dej. Jag känner mej så ehensam och snart är det juhuul.” Flickan hulkar och snyftar.

Karin sätter sej stillsamt bredvid flickan och räcker fram en temugg. Flickan tar muggen mellan sina båda händer och tar en liten klunk.

”Hur ska julen bli?” snyftar flickan uppgivet.

”Du kan komma hit om du vill, jag ska ha öppet hus på julafton.” Orden bara kommer, Karin hejdar sej med gapande mun.

”Får jag komma hit, till dej?” Gråten upphör tvärt.

”Ja, du är välkommen strax före Kalle Anka.” Karin känner en bubblande glädje över sina ord. Hon klappar flickan på knäet. ”Nu får du nog gå i alla fall, jag ska på bingo ikväll.”

”Åh, tack, tack. Ska jag ta med mej nåt?”

”Jag hör av mej. Men nu har jag verkligen bråttom.”
 

Karin ilar ut till bussen och hinner precis slänga sej in genom dörren, sjunker ner på närmsta säte och ser sig omkring. Det är glest med folk på bussen, en grå tröstlöshet vilar över de hopkurade passagerarna. Hon tittar ut genom rutan som är strimmig av regn och smuts. En idé snurrar i hennes huvud.
 

Nästa dag sätter Karin upp en lapp på anslagstavlan på macken. Där sitter flera andra lappar – vinterdäck till salu, begagnad soffa för 300 kronor, dagmatte till en pudel. På Karins lapp står det ”Gemensam julafton? Anmäl dej till Karin i kassan”.
 

Två dagar före jul är det fem personer som har anmält sej till Karins julafton. Lastbilschauffören, som heter Thomas, Karins nya arbetskamrat Ana från Chile och hennes pojkar i förskoleåldern samt Stina, en stadig finska som ofta pratar med Karin på sjungande finlandssvenska.
 

Strax före klockan 15 på julafton ringer det på Karins dörr. Utanför står gästerna med väldoftande karotter och kluckande flaskor. Alla bänkar sej framför TV:n för att se Kalle Anka, stämningen är på topp. Efter nostalgitrippen med nynnande kolibrier och bråkiga ekorrar är det dags att duka upp julbordet. Stina har med sej finsk kålrotslåda som doftar härligt, samt ett gott grovt bröd. Ana bidrar med grillad fisk och en färgsprakande sallad. Chauffören lämnar över en klirrande kasse med smuggelsprit från Polen. Maja, flickan i lägenheten ovanpå, har bakat vörtbröd och lussekatter, trappuppgången har doftat bageri i flera dagar. Anas pojkar, Feliz och Jorge, får en hel hög med vackert inslagna julklappar.
 

Efter mat och dryck blir det dans runt den glittrande granen, som Thomas haft med sej. Pojkarna är glada och uppspelta, hoppar runt som små grodor och kvackar högt.
 

Dörrklockan skär plötsligt genom sorlet. Karin går förvånat och öppnar - vem kan komma nu? Har dom väsnats för mycket och retat upp nån granne?
 

”Hej mamma, ser du på TV? Terese stirrar med gapande mun över Karins axel in i TV-rummet, där vännerna nu lugnat ner sig och i samlad tropp tittar ut mot hallen. ”Oh, mamma! Jag har skyndat mej hem för att överraska dej, trodde du satt ensam och lessen på julafton.”

Karin ger Terese en stor, varm kram.

”Älskade barn, du är så välkommen. Det här är den roligaste julafton jag nånsin varit med om, vi har en fantastisk kväll! Kom in och hälsa på mina vänner.”
     
”Karins jul” har vunnit andra pris i jultävlingen 2006