Dikter

Varning

Jag vandrar ständigt över svarta hålrum

hinnan är tunn

vill inte känna, fäster blicken bortom

Kortprosa

Månadens prosatext: Hon känner en längtan

Hade pappa humor? Hon vet inte säkert. Han skrattade ibland, men aldrig högt, aldrig ohämmat. Jo, ibland när han drack konjak försvann de djupa trubbelrynkorna och ögonen plirade. Pappa berättade aldrig anekdoter eller roliga historier. Eller om hur dagen varit. Hon visste ingenting om hur han hade det på jobbet eller någon annanstans. Han berättade inte ett dyft. Förresten var han sällan hemma överhuvudtaget, var antingen på jobbet eller bortrest i affärer. Dök upp i hemmet som hastigast. Hon såg honom svepa förbi. Var pappa hemma satt han mest och läste tidningen eller tittade på TV. När de ätit klart reste han sig upp från bordet och sa: ”Nu lämnar jag disken till er, jag drar mig tillbaka till mina rum”. Mina rum, tänkte hon alltid, har han flera?

Dikter

Månadens dikt:I begynnelsens ägg

människans framåtblickande öga har skapats
i sin gyllene cyborg där den blickar ut över
alla energiska gågator och kosmopolitiska miljonstäder
i sin långa DNA sträng fäst vid moderkakan